Du förstår, det händer ibland att jag förälskar mig i flickor med rödblont hår. Anstränger mig för att vara rolig, eller nonchalant, men det fungerar sällan särskilt bra. Saknar all praktisk begåvning. Det är förmodligen nostalgin som tar död på handlingskraften. Ja, alltså det faktum att jag redan innan förställer mig hur de blir när det tar slut. Föreställer mig vårarna och somrarna efteråt. Det bitterljuva, det som man hänger sig åt när man vill uppleva livet från den fiktiva sidan, det som utmynnar i sagoberättandets kompletta kontroll på bekostnad av livet. Men ibland glömmer man dessa världsliga ting. Upptäcker att omgivningen - miljön om man så vill - har så mycket mer vansinne att erbjuda att man plötsligt vill ingå i det som min mellanstadielärare betecknade som pöbeln. Som att någon praktiserande psykolog plötsligt bestämmer sig för att en dag skicka dig förslag till filmer som är inspirerande av galna patienters fantasier.