Inne

i kontrollrummet var det mörkt, utanför likaså. Den sista försökspersonen var nästan klar och det enda som återstod av fMRI-sessionen var anatomiskanningen, som sker helt automatiskt. Så det fanns inte så mycket annat att göra än att torrgoogla. Plötsligt kommer neuroradiologen i och stirrar på mig ett stort flin.

– Are you a doctor?
– Ehh, no.
– Ah, it doesn’t matter. Do you want to see something interesting?
– Okay.

Inne på hans rum visar han mig en stor röntgenplåt på en mansbål. Det såg ut som om personen hade svalt ett Cumulusmoln; små cirkelformande formationer tapetserade hela buken.

– Do you see something different here?
– What the hell is that!
– Let me give you a hint. It is an x-ray of a black man that just arrived to Germany.

Med risk att få ett kilo rent heroin i blodomloppet och med en minst sagt ledsam framtid låg den här stackars mannen på våningen ovanför med tio poliser som bara väntade på att laxeringsmedlet skulle kicka in.