Det finns en viss personlighetstyp, som oavsett åldern på dess bärare, får mig att känna mig liten och lite vilsen. Så plötsligt en dag inser jag att jag faktiskt är mycket äldre, och förmodligen mycket smartare, men då är det redan för sent. Fortfarande efter så här många år kan jag glömma att faktiskt är vuxen.
Faktiskt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar