Idag har jag översatt

två böcker med hjälp av Google translate: Hamlet och Macbeth. Nedan följer ett utdrag från inledningsscenen i Hamlet, samt ett utdrag från min favoritscen i Macbeth, dvs. den från Akt V Scen V.
Njut:

Hamlet, prins av Danmark
av William Shakespeare

Scenen. Helsingör.
ACT I.
Scen I. Helsingör. En plattform innan Castle.
[Francisco på sin post. Skriv in till honom Bernardo.]
Ber. Vem är det?
Fran. Nay, svara mig: stå och vika själv.
Ber. Länge leve kungen!
Fran. Bernardo?
Ber. Han.
Fran. Du kommer mest noggrant på din timme.
Ber. "Tis nu slagit tolv. Få dig i säng, Francisco.
Fran. För denna lättnad mycket tack: 'tis bitter kyla, 
 Och jag är sjuk i hjärtat.
Ber. Har du haft tysta vakt?
Fran. Inte en mus omrörning.
Ber. Ja, god natt. 
 Om du uppfyller Horatio och Marcellus, 
 Den rivaler i min klocka, bjuda dem skynda.
Fran. Jag tror jag hör dem .-- Stand, ho! Vem är det?
[Enter Horatio och Marcellus.]
Hor. Vänner till den här marken.
Mars Och liegemen till Dane.
Fran. Ge dig god natt.
Mars O, farväl, ärlig soldat, 
 Vem blev reliev'd du?
Fran. Bernardo har mitt rum. 
 Ge dig god natt.
[Exit.]
Mars Holla! Bernardo!
Ber. Säg. 
 Vad är Horatio det?
Hor. En bit av honom.
Ber. Välkommen, Horatio: - Välkommen, bra Marcellus.
Mars Vad har det här appear'd igen till kvällen?
Ber. jag har sett ingenting.
Mars Horatio säger "tis men vår fantasi, 
 och inte låta tron ta tag i honom 
 du trycker på denna fruktade syn, två gånger sett oss: 
 Därför har jag enträget honom längs 
 med oss för att titta på protokollet från denna natt, 
 Det om igen denna uppenbarelse komma 
 Han får godkänna våra ögon och prata med den.
Hor. Tush, tush, "TVILLS inte att visas.
Ber. Sitt ner en stund, 
 Och låt oss än en gång angripa dina öron, 
 som är så berikade mot vår historia, 
 Vad vi två nätter har sett.
Hor. Tja, sitter vi ner, 
 Och låt oss höra Bernardo tala om detta.
Ber. 
 går kväll för alla, 
 När yond samma stjärna som är västerut från stativet 
 hade gjort sin utbildning till illume den del av himlen 
 Om nu det brinner, Marcellus och jag själv, 
 klockan sedan slår en, --
Mars 
 Fred, bryta dig ut, se vart den kommer igen!
[Enter Ghost, beväpnad.]
Ber. I samma siffra, i likhet med kung som är död.
Mars Du är en lärd, tala till det, Horatio.
Ber. 
 ser det inte som kungen? markera den, Horatio.
Hor. 
 De flesta som: - det harvar mig med fruktan och förundran.
Ber. Det skulle vara talade med.
Mars Fråga det, Horatio.
Hor. Vad är du, att usurp'st denna tid på kvällen, 
 Tillsammans med att rättvisa och krigisk form där majestät begravdes Danmark 
 Har ibland mars? Genom himlen Jag ansvarar dig, tala!
Mars Det är förolämpad.
Ber. Se, det stjälkar bort!
Hor. Stanna! tala, tala! Jag ansvarar dig tala!
[Exit Ghost.]
Mars "Tis borta, och kommer inte att besvara.
Ber. Hur nu, Horatio! Du darrar och ser blek: 
 Är inte detta något mer än fantasi? 
 Vad tror du on't?
Hor. Innan min Gud, jag kan inte detta tror 
 Utan förnuftigt och sant försäkra 
 av mina egna ögon.



MACBETH
av William Shakespeare

Scen V.

Dunsinane. Inom slottet.
[Enter med trumma och färger, Macbeth, Seyton, och soldater.]
MACBETH. Hänga ut våra banners på tur väggar, rop är fortfarande, "De kommer:" vår borg styrka Kommer skratta en belägring till förakt: låt dem ligga Till svält och frossa äta upp dem: Om de inte forc'd med dem som borde vara vår, Vi kanske har träffat dem dareful, skägg som skägg, och slå dem bakåt hem.
[Ett rop av kvinnor inom.]
Vad är det för ljud?
SEYTON. Det är rop kvinnor, min gode herre.
[Exit.]
MACBETH. Jag har nästan glömt smaken av rädsla: Tiden har, mina sinnen skulle ha cool'd att höra en natt-skrik, och jag föll av hår skulle vid en dyster avhandling väcka och rör När livet var in't: Jag har supp'd full med fasor, Direness, känner att min slaught'rous tankar, inte en gång börja mig.
[Skriv in Seyton.]
Därför var att gråta?
SEYTON. Drottningen, min herre, är död.
MACBETH. Hon borde ha dött nedan, det skulle ha varit en tid för ett sådant ord .-- i morgon, och i morgon, och i morgon, kryper i den här småaktiga takt från dag till dag, till sista stavelsen av Inspelningstid , Och alla våra FÖRR har belyses dårar Vägen till dammiga död. Ut, ut, korta ljus! Lifes men ett vandrande skugga, en dålig spelare, Det Struts och band hans timme på scenen och sedan hörs inget mer: det är en berättelse veta av en idiot, full av ljud och raseri, vilket innebär ingenting.