Det var bara detta som fattades A.

– Jag är inte död
men istället för att hjälpa mig viftar de bort flugorna från ansiktet på mig och räcker varandra fat med småkakor och likörglas med handen som inte håller i näsduken

– Nej,
jag är blek, som om man inte skulle bli blek av influensan och alla mailen, jag är trött av att skriva, förklara, be dem låta bli, men de fortsätter att vilja förändra och nu är deras iver ännu större

– Slutna nu för Guds skull
mitt huvud håller på att sprängas i bitar med smärtan i ledarna som oförtröttligt förföljer mig och telefonen som inne i teverummet börjar krysta fram sådana strålar av aneurysm, glödande ståltråd som bränner hjärnan, och min säng är kall, mina drömmar förlorade, mina ögon öppna, och de halvt avdragna strumpornas fåniga välvilja att hålla mig varm